.....äter han vissna bär. I alla fall i Elsa Beskows sagovers Sessalätts äventyr.
Elma kommenterade hans ramar när vi läste idag:
-Titta mamma,björnen har spikar på händerna!
-mmm, det ser ju faktiskt så ut, men han har ramar, med vassa klor, som han kanske kan behöva när han ska hitta något att äta.
-Jaha, när han äter vissna bär?
-Jag vet inte om han behöver dem just då, men kanske när han ska fixa nån annan mat.
-Kanske när han äter en yoghurtburk?....................


hm.... en modern mors-lilla-Olle-story, kanske. Föredrar kanske också björnen en av Elmas favoritfödor? En burk med yoghurt, naturligtvis med något stiligt djungeldjur tryckt på emballaget. Om Elma skulle vandra omkring i skogen med det i en korg. Mmm. blåbärsyoghurt, månne?  
Den imaginära bilden på min näthinna gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka fnissanfallet efter den onelinern, men jag inser i alla fall ett visst behov av att vistas lite mer i skogen och se vad den har för ätbart -både för tvåbenta och fyrbenta- att bjuda på.... :-)

Anmärkning i eftertanken: Elma har ibland lite svårt att få upp förslutningen på sina burkar med yoghurt. Förmodligen verkade det praktiskt med såna där spikar på fingrarna i det ändamålet, men det hann vi inte diskutera innan tösen somnade.......