Det där oförståeliga, mystiskt oundvikliga.... ur en fyraårings perspektiv:
"Mamma, när jag blir stor så kommer du inte leva så länge.
Det är nog inte så kul att vara död, för då känner man ingenting. Det är nog ganska tråkigt, mamma"

.... Ja..... om jag ändå visste........ men nånstans är det ju det som känns bra... just att slippa veta.............