Idag fick jag ett brev från ambulanssjukvårdens verksamhetschef. Det innehöll hans svar på ett brev som jag sände till patientnämnden med anledning av den uteblivna ambulanstransporten i augusti, när P fick proppen i lungan.

Den verksamhetsansvarige beklagar att vi blivit missnöjda med ambulanssjukvården i detta fall, medger, efter genomgången journal, att det tydligt fanns brister i handhavandet hos den ambulanssjukvårdare vi riktade kritik mot, och att detta naturligtvis inte är acceptabelt. Han påpekar också att verksamheten kommer att använda våra erfarenheter i undervisningssyfte för att belysa vikten av att alltid utföra de undersökningar som behandlingsriktlinjerna kräver.
De har inhämtat en redogörelse från ambulanssjukvårdaren i fråga och vår dialog kommer att återföras till honom.

Det känns som att jag fått ett engagerat svar, de har tagit problematiken i fallet på allvar, underrättat den som gjorde misstaget, de har lärt sig en läxa av det inträffade och får nu möjligheten att förebygga liknande situationer i framtiden. Det var ju egentligen mest bara det jag ville. Jag är nöjd.