En av årets bästa dagar, den när man får klä granen. Jag KUNDE FAKTISKT INTE vänta längre, och vad skulle jag ha haft för att jag kunnat det egentligen? Nä tack, bättre njuta länge, efter jul är det inte riktigt samma sak i alla fall ...

Snygg och välklädd, om ni frågar mig ;-)



detaljer, detaljer...

jag råkar visst älska just den är julgransprydnaden, fotar ihjäl mig på den varje år, men blir liksom inte mätt ändå :-)

...så var julen förbi?!
Nja, men så kommer julen vara här i alla fall. Decembers 23 första dagar slutar aldrig att förvåna med att blåsa förbi som en vindpust  (ja, kan ju iofs tänka mig att Kicki med familj. inte håller med mig om de 14 första men undantaget det då ;-))

Å sen kommer den säkert som vanligt vara över lika snabbt också. Inte klokt att man stressar så mycket för så lite tid egentligen. men det är ju iaf bättre att stressa INNAN, så man förhoppningsvis kan ta det lite lugnt dagen D och nån dag därefter.

Mannes utveckling svischar också fram. Som bebisars i allmänhet troligen, men jag har verkligen svårt att förstå det den här gången. Han ställer sig upp så fort han kommer åt nu, ibland tror man nästan han har något slags sugkoppsgrepp när han halar sig upp. Klarar den här veckan dessutom att hålla i sig med bara ena handen, något som förra veckan bara resulterade i piruett och magplask.

Elma gillar inte lillebrors utveckling riktigt. Eller, det är nog inte där problemet ligger egentligen, men nån typ av svartsjuka nästlar sig in i hennes hjärta till och från. Ger honom ett tjuvnyp ibland, en knuff så han tippar omkull eller en dask i ryggen. Så plötsligt ångrar hon sig och överöser med pussar och kramar istället. Inte lätt det där med syskonkärlek, va.....

Men storasyster stoltserar också med sin egen utveckling och har blivit ännu lite mer tillfreds med sina toalettbehov. Klarade veckans två dagisdagar blöjfria också, så vi håller tummen och hoppas vi slipper bakslag den här omgången.....

Få se nu, vad var det egentligen jag skulle ha gjort ikväll... . rullat köttbullar, städat kylen och ugnen, slagit in juklappar, tagit reda på den vikta tvätten...... men se, man hade ju andra saker för sig ikväll igen, så mycket bättre på tv:n, ett glas rött och så lite budgetöversyn och en lista på borde-göra-saker.... Åsså bloggningen förstås. Nytta OCH nöje. Bra kombo, resten hinner vi nån annan dag, det är ju hela sju dagar kvar till jul, eller hur?! ;-)

....på hur det går i fallet "ickelussefirandet", så vill jag meddela att vi ska ha ett utvecklingssamtal så snart som möjligt, bara ansvarig pedagog för detta är på plats igen efter sin sjukfrånvaro.
"Det är på gång med utvecklingssamtalen" fick jag höra, "men det är inte säkert att vi hinner alla innan jul" Nähäää! Elma går bara 2 dagar till innan jul så det är väl tyvärr inte så lång tid att spela på, och efter senaste erfarenheten kan vi ju inte direkt hoppas på att vi är prioriterade ;-), men jag hoppas jag ändrat på det nu i och med min förfrågan i alla fall.............

Igår kväll kom underverket vi väntat på!
Vi hälsar Kicki och Johans lilla prinsessa välkommen till världen och lycka till i livet!
Ååå vad jag önskar att jag bott i Skåne just precis nu ;-)

Jag är besviken.
Känns som att Elma har hamnat mellan stolarna på nåt vis.
Vi har alltid varit nöjda med dagis. Det känns som att personalen har sett till alla barns behov och främjat individerna. Det var fram till det här med lussefirandet, vill säga.

Precis som förra året sades det på föräldramötet i oktober att de inte skulle ha något luciatåg på Elmas avdelning (hon går med småbarnen och är f.ö. nu äldst där på sin avdelning). Anledningen till att de inte har nåt lussetåg med småbarnen är att det brukar bli för oroligt, barnen springer bara till sina föräldrar, förstår inte sammanhanget, stör de äldre barnen o.s.v. Det köper jag. Gjorde det ifjol också. Inget konstigt. Tråkigt kanske, men förståeligt. Samtidigt sa de att möjligtvis några av de älre barnen på avdelningen skulle få vara med och deltaga i den andra avdelningens lussetåg (så var det även ifjol)....

Jag har sedan gått och väntat på att vi ska få nån information. Ingen information fås med gamla vanliga "lappar" längre, utan det läggs ut på intranätet.  Ville inte tjata så jag väntade snällt. Väntade och väntade. Tänkte att vi skulle få nån info om vilken tid det var så vi kunde gå dit och titta åtminstone. Men inte ett ljud. Jag är ju såndär som tänker, men det kommer snart, de är väl inte ute i så god tid bara, stressigt nu, jag vill inte gnälla o.s.v.......
Men i torsdags när jag kom hem efter att ha hämtat Elma slog det mig att det ju var hennes sista dagisdag innan lucia.
Så jag ringde upp och undrade vad som gällde.....
Jag pratade med en vikarie som pratade på sidan om med någon annan i personalen om vad som gällde.
Nej, Elma skulle ju inte vara med i tåget fick jag höra, men "det är ju mysigt att titta på, så kom och titta en stund då, vi börjar 07.30)

OK. Lite besviken nu. Tänkte att det kanske beror på att Elma bara går 15-timmar i veckan på dagis. Tisdag, Onsdag och torsdag 9-14) Men ändå. Elma som gillar att sjunga, är duktig på texterna och gillar att "klä ut sig". Men,men. De hade ju sagt att ingen skulle vara med så....  På fredagen kom infobrevet jag väntat på:
"Vi berättade ju på föräldramötet  att vi på småbarnsavd. inte är med i lucia -tåget, men ni föräldrar och barn  är välkommen på luciamorgonen kl :7.30 att titta på när barnen på den andra avdelningen lussar för oss ute på gården."
Kändes nästan riktat till mig, som varit så "dum" och undrat, dagen innan.....

Det kändes ju lite tråkigt att åka dit, utan att Elma var med, bara för att åka hem igen sedan och vänta en timme innan hon får komma tillbaka, kl 9.00. Så vi hoppade helt sonika över dagisets lussefirande, också för att vi tyckte det kändes hemskt om Elma skulle känna sig utanför (hon vet ju i alla fall inte vad hon missar kändes det som). Vi hade jättemysigt firande hemma med mormor, morfar och moster istället. Glögg(nåja, vi vuxna iaf), pepparkakor, risgrynsgröt och tända ljus. :-)

Igår kväll hörde en av de andra mammorna av sig till mig och sa att hon saknat oss på morgonen. Då blir man ju glad. :-)
....Men inte lika glad när man får höra att det var barn från Elmas avdelning med och sjöng i tåget. Och att alla femtontimmarsbarn på syskonavdelningen fått stanna och äta frukost med barnen som går "heltid".

Så vad var problemet? !
Inte att hon är 15-timmarsbarn, för de på syskonavdelningen fick vara med i lussetåget.
Inte att hon gick på fel avdelning, för det var det andra som gjorde också.
Kanske kombinationen? Men det är väl ändå inte Elmas "fel" och nåt hon ska "bestraffas" för, att det inte finns plats för henne på syskonavelningen.
Eller har de en annan uppfattning av Elma än oss när det gäller hur hon skulle klara av att deltaga i framträdandet? Är hon för blyg på dagis?
I så fall har de ju misslyckats att få henne att känna sig trygg på förskolan..... Känns inte som jag vill ha den förklaringen heller direkt. :-(

Nej, det här känns bara orättvist, som att vi blivit utstötta eller bortglömda, vilket som nu är värst?!
Det här är ju ändå den plats där jag flera gånger i veckan, i flera års tid ska "lämna in" mina barn i tron att de ska få en bra start på livet med lust att leka och lära........ Det enda raka är att ta upp hur vi känner, så de kan få chansen att börja återuppbygga det förtroende som senaste veckan föll som ett korthus.....

Men hur?
Jag är ju så otroligt dålig på att framföra negativa åsikter till andra människor..... Endera släpper jag på alla magasinen och blir en cynisk bitch och skäller ut dem efter noter eller så får jag en klump i halsen och tänker att det var nog bara mitt fel ändå, framför min åsikt på ett fegmesigt sätt, vilket istort sett slutar med att jag ursäktar mig för att jag finns till och går hem och gråter istället.
Hur hade ni gjort??

Hoppas att nån av er kan ge mig lite ideer på hur jag ska ta oss vidare utan att bli den mest avskydda småbarnsföräldern i stan... :-/

Har han hunnit bli redan, lillkillen vår! + 3 dagar, om man nu ska vara petig. Men idag var det dags för bvc-koll- Vi hade tänkt ta med en liten pepparkaksgubbe, men efter att han dyngt ned dräkten 10 minuter innan avfärd så fick det bli ändrade planer....

7,5kg /70,5cm. Ingen stor kille vi har inte. Följer längdkurvan bra iofs, men har dippat lite i vikt nu när han rör på sig så mycket. Här ska tillsättas mer fett i maten, så han får lite gödning, grabbstackarn! Annars inga problems, utvecklas och mår som man "ska". :-)

Vet inte om det var bvc-trippen som tog musten ur smågrynen, men nu har de iaf slocknat i varsinn säng och jag fick lite städ-fix*ähurm*jag menar förstås BLOGG-tid  :-D

Kan man kanske inte tro om man åkt med mig på sistone ;-) Men så är det. För tio år sedan idag var det en stor dag. Lappen blev min! :-D. Det gick lätt som en plätt, inte så konstigt när "övervakaren" hade fullt upp med att titta efter lucior ute på vägarna och inte hade tid med mig och min körning ;-)

På julfesten samma kväll satt det en kille som inte vågade prata med mig.. Det gjorde han nog egentligen inte två veckor senare heller, fast han gjorde visst det ändå.... och sedan blev han inte av med mig! ;-)

Det värsta med att ha ett gammalt körkort är nog att man måste ta ett nytt foto... Uschanimej, känns inte kul att behöva lägga ned tid på sånt :-P

Men här är ett par fina foton iaf, från vårt eget lussefirande här hemma tillsammans med morfar, mormor och moster imorse!

Det är inte lätt med främmande språk.
Elma gav mamma en smörgås.
-Thank you! sa jag, hurtigt å glatt.
Elma fick en smörgås av pappa.
-Pingu! sa Elma :-D

Vi har fått våra foton från fotografen och även ramat in dem.
Således kommer en glimt av nya vyer från hemmet: :-)

bror och syster ♥ (dessutom nästan exakt lika gamla vid respektive fototillfälle)

3 snygga grabbar (ursäktar mig att jag inte la ned mer tid att få en vettig bild på inramningen, men vill ni se bättre är ni välkomna att titta IRL ;-))

Manne har börjat gå på händer och fötter ibland, gillar också att gå med gåvagnen(på bara fötterna då), dock utan helt lyckade resultat ännu. Ett par krascher har det blivit, raklång bakåt. Men skam den som ger sig, han tränar vidare.
Uppför trappan vill han gärna. Och in på toaletten ocks. Ser han chansen att besöka något av dessa utflyktsmål piper han iväg fort som attan. Och när man jagar efter honom tjuter han av glädje (eller hånskratt?;-))

Elma sov hos mormor inatt. Alltid lika poppis! Idag har de målat schabloner och tryckt på tyg. Imponerande att hon orkar sitta och vara noggrann så länge nuförtiden. Men  hon blir ju äldre hon med. På vissa saker märks det extra tydligt. 8 toabesök har hon samlat på sig på sin "karta" också. Där är jag också imponerad hur fort det kan svänga från totalvägran till ambitiösa försök. Ett besök på drakborgen hägrar vid full tia, verkr vara viss hjälp i motivationen..... undrar bara om det blir raka vägen tillbaka till blöjan när belöningen är inhämtad?........

Bara en sak till:
Jag håller ju på att färdigställa räcket. Sista biten räcke (som mmåste göras på  plats eftersom den är fastpluggad i spaljen) är betsad men inte lackad, men jag tillåter mig ändå ta en "efterbild" nu :-D

nådde vi igår i "pottboken". Elma fick presenten hon "sparat ihop" till. Mycket populärt! Å sen kom det spontana toabesöket som bonus. Det har ju bara varit pottan som gällt. Ett par gånger på toa under övertalning som sagt, men idag gick hon själv när hon behövde. Ropar när hon är klar. härliga tider! Hoppas det fortsätter i rätt riktning nu!

Manne är fortsatt snorig, men några fler kräkningar har det i alla fall inte blivit. Han har blivit mycket duktigare på att sätta sig nu, och balansen när han ska sätta sig ned (på rumpan eller på knäna) har blivit mycket bättre senaste dagarna.
i
Själv har jag känt mig minst lika virrig som vanligt, men ändå fått endel gjort.  I skrivande stund har jag just lackat 3:e räckesdelen sista omgången. Bara en snutt räcke kvar nu, som måste slipas på plats varför jag drar mig lite för det (eller snarare städningen som det kommer medföra om jag ska vara ärlig, hehe)

Bilder kommer när allt e på plats :-)

p.s. vi väntar fortfarande på Kicki och Johans bebis............

har vi här hemma. Han har snorat och nyst i ett de senaste dagarna. Jobbigt, men med huvudet högt funkar sömnen rätt bra och förutom att han HATAR när man torkar näsan på honom så har han varit på rätt halvskapligt humör. Ikväll kom kaskadspyan. Har ju mest troligt "bara" med förkylningen att göra eftersom vi inte känner nån som är magsjuk förtillfället, så vitt vi vet åtminstone. Hoppas verkligen att det räckte med den där omgången uppkastning, men lika bra att förbereda sig på en sömnlös natt. Jobb för mig imorgon, pappan ska vara hemma med kottisarna, de kunde ju få ha det lite trevligare än att hantera spyor om jag fick önska :-/

....kan jag tänka mig att de flesta kan behöva ibland. Jag har tur jag. Har ett extraminne i min dotter. Hon kommer ihåg vart jag lagt mobilen, var Manne tappat sin strumpa eller att jag faktiskt skulle köpa yoghurt. Och hon kommer ihåg saker från långt tillbaka. Kanske berättade jag om det tidigare, när Elma i höstas gick förbi lekparken som vi lekt i en av de första soliga dagarna på sommaren. Elma sa att hon hade haft sina nya sandaler på. Och efter lite tankeverksamhet hos mig kom jag ihåg att det var faktiskt då hon fick prova dem första gången.

Igår gick vi igenom hennes hög med tecknade konstverk. Hon fick välja vilka hon skulle spara. Plötsligt utropade hon "-den har Johan jitat!"  Ja inte var det hon som hade ritat den i alla fall, så idag var jag tvungen att fråga vederbörande om hon hade rätt. Och det gav tummen upp. Den teckningen är i så fall från i somras. Med i högen fanns också en teckning med SSU och LO-logga på. "Den har Annika jitat" hette det då och sannolikheten i det är väl i det närmsta 100% ;-) 

Vi har infört belöningssystem på pottan- Hon får samla (rita) stjärnor/hjärtan vid respektive pott/toabesök och det verkar som det faktiskt ger resultat. Märk väl att jag inte ropar hej, men nu har hon gått fem gånger på eget initiativ på pottan i ärende nr1 och två gånger med påminnelse i ärende nr2 på toa. Kanske går det att på detta vis överlista tjurigheten/oviljan. Vi får väl se, känns värt ett försök i alla fall (eftersom inget annat fungerat)