...kan ju inte vänta för länge. Så även om det faktiskt var natten mellan fredag å lördag som han kom, 15 dagar över tiden, det nya underverkat från klanen Eriksson/Mattson, Lillebror Elias, så fick ni vänta liiite extra på beskedet! Har själv nyss skådat underverket per digitalfoto.... Ååååh, jag blir sååå bebissugen! ;-)  Grattis till nytillskottet i familjen! <3

Här hemma får jag nog nöja mig med nytillskotten i naturen... Åsså mina egna två växande
små blommor förstås! <3 (varav den minsta sov med huvudet halvvägs nere i åkpåsen i vagnen, så han fick inte vara med på bildbeviset idag)

Vi passar på att njuta mellan bakslagen. Man vet ju aldrig när nästa snöskifte kommer. Måtte det vänta till november nån gång...

Äta mellis ute

mer spirande liv

ny omgång med scillan (tillbaka på ruta ett)

Å en envis liten smultronplanta :-)

Manne är snål med pussutdelningen nuförtiden. Inte ofta han är på humör att dela ut lite kärvänlighet inte. Mammor göre sig icke besvär. Inte pappor heller. Möjligtvis en moster, eller farfar. Fram till nu. Han har hittat sitt pussobjekt, sin kärlek att avguda. En väldigt stilig kille, i hans egen storlek. Killen hittades inne på toaletten. Ovanför handfatet. Flera blöta, kalla, platta pussar utväxlades. leendet efteråt obetalbart. På båda sidor spegeln. Narcissism i dess härligaste form. :-D

fick jag sitta själv imorse. De två smågrynen önskade vänta med sin frukost en stund. När det väl var hungrigare tankar hos de små fick minstingen träna på att äta själv (pappan var ju inte hemma, så då får man ju passa på ;-)
Storgrynet mindre nöjd över att avsluta sin läsning, dessutom för ett så trist ändamål som att behöva äta själv (som vanligt alltså, men jädrigt nöjd med sig själv när hon lassat in så mkt så det blev grönt ljus att gå från bordet ;-)

En serie i svartvitt och en kladdigt färggrann dito.

Det var nog nån som kände på sig att jag missat lite skidåkning den gångna säsongen. Tänkte ge mig en ny chans redan nu liksom. Det ligger väl en decimeter av sånt där kallt vitt fluff här ute just nu. Å än skymtar ingen mättnad där ovanifrån. ....Det var nog lika bra att inte den där scillan hann slå ut i söndags känner jag.....
Nytt försök nästa vår, liksom.......
....Behöver jag nämna att både energinivå och humörnivå sjunkit drastiskt sedan senaste inlägget.....

till våra breddgrader. Som vanligt är det vårsolen som behöver göra sig påmind för att jag ska vakna ur min vinterdvala. När jag väl laddat upp med energi, försöker jag (märkligt nog?) komma på så många saker som möjligt att göra av med den på igen.... Det ger en aning tidspanik och farhågor om att sommaren som vanligt kommer att vara för kort. Men.  Jag försöker lära mig att stanna upp lite mitt i min hinnamedhets. Andas lite och njuta av nuet.....

på förmiddagen tog vi en härlig långpromenad. Manne sussade i vagnen. Elma liftade bitvis, bitvis sprang/hetsade morsan att hålla tempot. Farsan tog det med ro, men kom fram samtidigt i alla fall, på nåt märkligt vis ;-)
Väl hemma fixades lite fika i solen, å sedan en snabb vända trädgårdsfix/hobbyfoto.

Elma skulle samla nedfallna kvistar..... men det var tydligen roligare att samla torrt gräs.....
Nya skottkärran lyste ikapp med henne när det gällde arbetsglädjen i alla fall...

Liten vårgosse utforskade nya marker på vingliga ben
Även om man tippar på rumpan ibland gäller det att hålla minen uppe och vinka till publiken/paparazzin ...
Som vanligt landar jag ganska snart i nåt imaginärt blommoln och drar mig på nåt magiskt, magnetiskt sätt ned i planläge, för att föreviga nytt spirande liv.

Efter viss tid börjar dottern lessna på min bristande uppmärksamhet. Ursinnesblodet rusar utan min vetskap och precis när jag ska föreviga den utslagna scillan händer detta...........

Jag vaknar raskt ur mitt blommoln och visar förmodligen rätt tydligt min irritation över denna typ av uppmärksamhetspockande. Det finns bättre sätt, manar jag, sörjer den enda utslagna scillan, som gått sitt öde till mötes och ligger platt på marken. Dottern demonstrerar ytterligare. Lägger sig åxå platt på marken.
Säger att jag INTE FÅR ta kort på blommorna, inte på henne (så som oftast alltså), inte på NÅÅÅÅÅT....
...... ångrar sig visst sedan en aning och pekar under altanen:
-Du kan ta kort på de där tycker jag! Syftar på brädhögen som väntar på att bli staketpinnar....

Jahaja. Bara hon får bestämma, så går det bra. Sin mamma oppidan ;-)

Nu var mitt intresse för just den där brädhögen inte så skyhögt just idag, så jag smygtog nåt foto på några blivande scilla, sen fick det vara bra för idag, liksom .... Elma och jag gick å tömde skottkärran på komposten istället.
:-)

i mitt huvud. Mellan den lilla filuren med horni pannan, som påminner mig om att jag är sjuuuukt godissugen, och den lilla filuren med glorian, som peppar mig att gå ut och röra på fläsket.  Ibland har båda framgång. Vem vinner då?
Idag har jag varit ute. I en timme å femtio minuter. Bra för att vara jag. Igår snattade jag ur påskäggets frestande kvargömma. Inte bra, men vanligt för att vara jag. Dessutom en massa onödigt mycket och gott till middag med jobbarkompisarna på restaurang Opus i stan. I förrgår tog jag en solotur på joggingfot i ruskochblaskvädret. Sjukt stolt över mig själv efteråt. Får se vem av småtrollen i mitt undermedvetna som vinner ikväll........ tröstar mina kval med lite mysbilder från senaste födelsedan :-)

.....handlar om slutet på detsamma. Jag har svårt att hantera livets bräcklighet. Svårt att hantera den enda självklara och naturliga delen av livet.
Saknad. Tomhet. Orättvisa.

Budskap och påminnelse:
Ta vara på varje dag och var rädda om varandra!

Vila i frid kära faster. ♥

Det är konstigt hur känslan kan bli så tudelad. För ett år sedan var världens finaste lilla prins bara drygt tre timmar gammal. Det känns jäääättelängesedan vi var där på förlossningen. Samtidigt är han ju fortfarande min lilla bebis. En del av mig har liksom inte förstått att han har växt och blivit äldre.
Det kändes hur som helst bra konstigt att inte vara på plats och fira in årstimman hemma, kan jag tala om. Istället befann jag mig på jobbet ända till halvåttasnåret. Lite deppad över att min nyblivna 1-åring med all sannolikhet skulle ligga och sussa på söta örat när jag väl kom hem. Men se båda min småkottisar bjöd sin mamma på en glad överraskning genom att vara både vakna och glada när jag äntrade hemmet. Fånig liten detalj för mammahjärtat kanske kan tyckas, men en ettårsdag är en ettårsdag, den infaller liksom bara en gång. Och att få säga godnatt ordentligt till sina små älsklingar står alltid högt upp på min önskelista, så det så.

Vill nog minnas att det började kännas att det var på gång i fjol vid den här tiden. Att sonens entré till världen utanför var på gång, menar jag.
Vi har fortfarande några timmar kvar till 1-årsjubileet av utträdet, men jag passar på att ge er möjlighet att se tillbaka på utvecklingen som skett under året som gått. En gosse i månaden, lämpligt nog. :-)

Vi slog ihop det. Manne och påskharen delade huvudrollen. Påskmiddagen och 1-årskalaset gjordes till gemensam sak med storfamiljen.
Jag bjuder självklart på en bildkavalkad från påskaftonens evenemang :-)

snön smälter (igen)
tid för videkissar och solglajjer :-)

Näpp, datumet till trots är det inget aprilskämt. Det har nämligen varat i snart en vecka.

"Manne GÅÅÅÅÅR!!" Elmas kommentar när hon kom hem från stormoster förra söndagen innehöll både ett mått stolthet, ett mått förvåning så väl som ett mått glädje.
Nu, en vecka senare går han mestadels jämt. Förutom när han har bråttom nånstans, som att hinna till trappan medan grinden är öppen eller nåt annat spännande. Då slänger han sig ned och rasslar iväg med raketfart på alla fyra istället. I munnen händer det grejor också. En tand på g vänster uppe och en på g vänster nere. De har spelat lite spratt nån kväll, men med lite ipren gick det vägen och nu tror jag det värsta verkar avklarat för den här omgången. Den 11:e är det dags för ettårskontroll. Mest troligt är han fortfarande en rätt liten kille för sin ålder, vi får väl se vad besiktningsprotokollet säger.....

Tänk att det alltså bara är en dryg vecka till 1-årsdagen! Nästan lite ofattbart. Vad hände, vart tog tiden vägen??!! Ändå har det ju hänt rätt mycket under tiden, när man tänker närmare på det. Vi har ju först och främst blivit en till, dessutom har tiden försvunnit i diverse fastighetsrelaterade projekt. Vi (nåja, definitionsfråga, både i detta påstående och efterföljande ;-)) har bytt ett halvt tak, vi har målat om trappan, vi har skapat ett barnrum, vi har kapat ned träd i trädgården och även i övrigt förändrat växtligheten inom staketets gränser, vi har uppfört ett växthus, vi har bytt ut delar av staketet och inrett snickarbod/förråd.
Dessutom har det hänt ett par grejer som förändrar vardagen i allmänhet. Jag har bytt jobb, Peter har också bytt jobb. Elma har blivit en stor, nappfri och blöjfri tjej, ja, vi törs näääästan vara utan blöja på natten nu också.... 

Det märks att tösen blivit äldre hon också, det analyseras och funderas en hel del. Det kommer kloka påpekanden och finurliga undranden. Å en masssssssa plirigheter och bus dessutom. :-D

Syrran å jag har  genomgått varsinn makeover, bytt brillor, och frisyr. Här en titt på min nya systeryster, självklart med sin lycklige lille systerson i knät. Killen skiner som en sol när han ser sin moster. Undra på det. :-D