Det är konstigt hur känslan kan bli så tudelad. För ett år sedan var världens finaste lilla prins bara drygt tre timmar gammal. Det känns jäääättelängesedan vi var där på förlossningen. Samtidigt är han ju fortfarande min lilla bebis. En del av mig har liksom inte förstått att han har växt och blivit äldre.
Det kändes hur som helst bra konstigt att inte vara på plats och fira in årstimman hemma, kan jag tala om. Istället befann jag mig på jobbet ända till halvåttasnåret. Lite deppad över att min nyblivna 1-åring med all sannolikhet skulle ligga och sussa på söta örat när jag väl kom hem. Men se båda min småkottisar bjöd sin mamma på en glad överraskning genom att vara både vakna och glada när jag äntrade hemmet. Fånig liten detalj för mammahjärtat kanske kan tyckas, men en ettårsdag är en ettårsdag, den infaller liksom bara en gång. Och att få säga godnatt ordentligt till sina små älsklingar står alltid högt upp på min önskelista, så det så.

Vill nog minnas att det började kännas att det var på gång i fjol vid den här tiden. Att sonens entré till världen utanför var på gång, menar jag.
Vi har fortfarande några timmar kvar till 1-årsjubileet av utträdet, men jag passar på att ge er möjlighet att se tillbaka på utvecklingen som skett under året som gått. En gosse i månaden, lämpligt nog. :-)

Vi slog ihop det. Manne och påskharen delade huvudrollen. Påskmiddagen och 1-årskalaset gjordes till gemensam sak med storfamiljen.
Jag bjuder självklart på en bildkavalkad från påskaftonens evenemang :-)

snön smälter (igen)
tid för videkissar och solglajjer :-)

Näpp, datumet till trots är det inget aprilskämt. Det har nämligen varat i snart en vecka.

"Manne GÅÅÅÅÅR!!" Elmas kommentar när hon kom hem från stormoster förra söndagen innehöll både ett mått stolthet, ett mått förvåning så väl som ett mått glädje.
Nu, en vecka senare går han mestadels jämt. Förutom när han har bråttom nånstans, som att hinna till trappan medan grinden är öppen eller nåt annat spännande. Då slänger han sig ned och rasslar iväg med raketfart på alla fyra istället. I munnen händer det grejor också. En tand på g vänster uppe och en på g vänster nere. De har spelat lite spratt nån kväll, men med lite ipren gick det vägen och nu tror jag det värsta verkar avklarat för den här omgången. Den 11:e är det dags för ettårskontroll. Mest troligt är han fortfarande en rätt liten kille för sin ålder, vi får väl se vad besiktningsprotokollet säger.....

Tänk att det alltså bara är en dryg vecka till 1-årsdagen! Nästan lite ofattbart. Vad hände, vart tog tiden vägen??!! Ändå har det ju hänt rätt mycket under tiden, när man tänker närmare på det. Vi har ju först och främst blivit en till, dessutom har tiden försvunnit i diverse fastighetsrelaterade projekt. Vi (nåja, definitionsfråga, både i detta påstående och efterföljande ;-)) har bytt ett halvt tak, vi har målat om trappan, vi har skapat ett barnrum, vi har kapat ned träd i trädgården och även i övrigt förändrat växtligheten inom staketets gränser, vi har uppfört ett växthus, vi har bytt ut delar av staketet och inrett snickarbod/förråd.
Dessutom har det hänt ett par grejer som förändrar vardagen i allmänhet. Jag har bytt jobb, Peter har också bytt jobb. Elma har blivit en stor, nappfri och blöjfri tjej, ja, vi törs näääästan vara utan blöja på natten nu också.... 

Det märks att tösen blivit äldre hon också, det analyseras och funderas en hel del. Det kommer kloka påpekanden och finurliga undranden. Å en masssssssa plirigheter och bus dessutom. :-D

Syrran å jag har  genomgått varsinn makeover, bytt brillor, och frisyr. Här en titt på min nya systeryster, självklart med sin lycklige lille systerson i knät. Killen skiner som en sol när han ser sin moster. Undra på det. :-D

Plus ett fyrtal extra om man ska vara noga. Och med det även insikten att det GÅR att gå istället för att krypa. Åtminstone som ett hyggligt substitut till det sistnämnda. Rädslan har delvis vikt hädan.
Samma vecka har vi fått se honom klappa händer. Och säga neeeeej samtidigt som han skakar på huvudet. Medvetandet har nått en ny nivå. Lite magiskt sådär, och päronen kan nog säga att han går på halvtid nu i alla fall :-D

Solen lockade till en snabbtitt i macrot såhär på morgonkvisten....
Ett kyligt snötäckes omvandling till spirande vårenergi får mitt hjärta att fyllas till bredden av livsglädje.

*stegräkning pågår* ;-)

dax att plocka fram selen till barnstolen, för Manne har kommit på att han vill klättra ur och prova sina vingar........
(morsan har satt käppar i hjulen hittills, men man vet ju aldrig när hon inte är med på noterna).........

Näpp, inte fem steg.... iofs trippade han villigt bra många kliv när jag höll honom i tröjtyget(....som mentalt stöd liksom......) men det är liksom ändå inte på RIKTIGT. Nej, det är bissing nr fem som är på riktigt. Höger nere har kämpat sig igenom, å det kanske sammanfallit rätt bra med att han varit riktigt bitsk på sistone, när jag tänker efter...  ;-)

Idag har Elma och jag omsorgsfullt planterat om våra pelargoner och stoppat - vad som kändes som tusentals- sticklingar i såjord...... frågor på det?    Vi fick omsorgsfullt städa golven därefter också kan jag meddela..  :-D

Det märks att stora liten blir större. Det kommer mycket funderingar. Kluriga, ärliga och stundom (inte alltför sällan) med glimten i ögat.  Hon tycker till om allt möjligt. Hur man bör köra bil, hur och naturligtvis vad man ska klä på sig, på vilket sätt (och vem) man ska borsta tänderna, rättar ord i sångtexter (inte så det nödvändigtvis stämmer med den offentliga versionen, men åtminstone med hennes), i vilken ordning man ska ta ut frukostprylarna ur kylskåpet....ja, eller vad som helst annars också för den delen.   Jag som har väntat lite på det här med "varför?" men se, det är inte intressant när man redan kan allt...  :-D ♥..... Månne tidens vishet kommer locka kunskapstörsten...  :-D

på det fjärde ska det ske? ..... Men han ökade stegkapaciteten med 50% idag iaf. 3 steg. En dag till, ett steg till? Time will tell.............



Lillknopp har fått plats på babysimmet nu. När det är gränsfall på att man kan kalla honom för baby...hm.... ja, vi får se vad han tycker om det. Start om två veckor. Spännande blir det! :-)

vingligt och läskigt var det. Men samma kväll som han klarar stå stilla i ett 10-tal sekunder så passar han på att ta ett par steg också, av bara farten liksom. Det var visst några leksaker som lockade, så till den grad att han glömde bort att det egentligen är alldeles FÖR läskigt att släppa taget om sitt ståstöd  utan att sätta sig ned. ;-)

Utvecklingen sker på andra plan också. När det är tyngre substans i blöjan kryper han till tvättstugan för att visa sitt önskemål om sanering.
Härma ljud är också kul. Säger man ajaj, så säger Manne aj. Heeeeej tjuter han när han vinkar. Hur medvetet det egentligen är kan man väl undra om, men kul är det iaf, när det låter rätt.
Förstår tillsägelser också, tittar förläget och väntar en stund innan han vågar möta sin förmanares blick igen så han passar på att växla till sin grymmaste busblick och provar därefter hånskrattande på samma bus igen.

Att klättra i trappan är bland det mest spännande som finns. Tjuter av lycka om grinden råkar öppna sig för en stund. Då gäller det att vara snabb, annars hittar man honom strax ett antal trappsteg över golvnivå.

Har jag ens nämnt att tänderna poppat fram? De två i överkäken menar jag. Old news nu, det är ju flera veckor sedan, men OM jag glömt, så bättre nämna det sent än aldrig, för eventuell (trolig) framtida nyfikenhet förstås.  ;-)

Japp, det var ju fint så länge det varade. Kottarna har gått bärsärk på nya plejset. Kusinelin å lillbrorsan kom å hjälpte till lite åxå. Skoj verkade de ha iaf. Huvudvsaken det, eller ? ;-) Jag hann ta några bilder innan kaoset var fullbordat iaf. Håll till godo eller kom och se på bombnedslaget lajv! =D

Det var till och med nästanbäddat  i alkoverna ett tag =D


Hemmagjorda rullgardinen kom på plats igår kväll medan stjärnhimlen lyste ;-)


norrväggen är inramad...


bilarna är prydligt uppradade på hyllan...


och Pippi stod vakt... en stund iaf.... typiskt Pippi att hitta på nåt bättre ;-) ....


Det började lugnt, med lässtund

fast brorsan ville inte höra på Kråke. Boken om Emma föll honom bättre i smaken (strax bokstavligen :-P)

....å när morsan inte gick med på bokslukeriet ville han hellre utforska lådorna...


ååååh!


...bygga tågbana!....

...eller glida över på annan bana kanske....

...syrran har gått över till rollspelslekar i Pippivärlden...
men sen fåre va´bra! Snipp snapp snut.... ;-)
.

Nä förresten, måste in med ett sidospår om mina väggmålningar. Förstå tanken. ni ligger i gräset och tittar på stjärnhimlen. Skådar hjärtebubblor som stiger mot skyn i Elmas koj, och stjärnfall i Mannes krypin. Rättvist? Jämställt? Vet inte. Skit samma, men det kändes bra så ;-)

....på nya tillhållet!  Inte alldeles finputsat och klart ännu i och för sig. Lite mer lull-lull att pyssla med fortfarande. Fattas gardiner till exempel. De är i produktion - kanske, kanske kirrat till imorgon?!

Men bara om han vill såklart. Lilleman delar ut puss på begäran (hittils bara till mamma förstås, men det gör ju inte mig mindre glad för det ;-)). Vinka hej då är han mer generös med. Mest alltid när tillfälle ges faktiskt. :-)
I skrivande stund är storgrynet ute på skidorna med mormor hack i häl. Nyss åkte vi pulka. Utelek är det som gäller, som sagt.  Får se när hon slocknar ikväll.  Imorse sov hon nästan hela natten i sin egen säng. Händer ju inte så ofta om man säger så. Passade väl på nu när pappan var på avtackning på TM. Manne däremot tog tillfället i akt och väckte morsan redan kl.03.30. Och inte ville han somna om efter vällingsessionen heller. Nepp, så är det nån som lär slockna tidigt ikväll så är det kanske jag..........

Jag jobbar mer. Märks det kanske på inläggsfrekvensen? ;-) Mer jobb både på jobbet och hemma om vi ska vara noga.  Peter jobbar möjligtvis aningen lite mindre än förut, men också lite närmare hemmet. Från och med idag, faktiskt. Och när vi är hemma är det projekt barnrum som gäller. När barnen sover förstås...... vilket alltså inte är i barnrummet ;-).   
När Elma är vaken är det pyssel som gäller. Måla, baka med play-doh, eller nåt pärlprojekt.

Eller musses klubbhus-aktiviteter på datorn förstås. En film går också an. Och det bästa av allt: LEKA I SNÖN!
(varför har jag inga såna bilder?....hm....får skärpa mig där kanske)

Manne diggar musik. Står och vickar på rumpan eller gungar i takt sittande på baken.  Gå med gåvagnen är också poppis igen. Han börjar på nåt vis komma tillbaka till sitt glada nöjda jag efter senaste veckornas besvär med feber och hängiga mungipor. Nätterna undantaget. Inatt var det varken roligt mellan kl.00-01 eller mellan kl.04-05. Mosigheten i morsans huvud tränger sig på därav. Men man kan inte klaga för mycket. Vi hade ju helnattssömn natten innan det, när mommoj &co tog sig an barnvakteriet ännu ett dygn.  Det gav oss även möjlighet till lite mer intensivt renoveringsarbete. 12 timmar effektiv tid igår.  Är vi klar då, undrar ni. Svaret kommer här:

Vi har tagit bort tapeter. Den här härliga skapelsen satt under de tråkgula som vi skrapade bort. Hade jag haft den överst kanske den fått sitta kvar, men nu rök den till förmån för åtminstone tillfälligtvis lite vitfärg.

Vi har mätt, kapat, skruvat och joxat

förstår inte att jag bara har kort på karln i huset. Det måste betyda att jag endera inte platsar på kort eller är en jädrigt bra arbetsledare. Eller både ock kanske ;-). Tur man har blåsor i händerna och är vitprickig av målarfärg, så jag åtminstone ser ut som jag gjort nån nytta :-D

Svaret blir alltså: Nej, inte klart på långa vägar. Mycket kvar, men det är skoj att jobba och den enda stress som finns är den som är ständigt inbyggd i mitt huvud ;-)

...satt kvar i flera dagar. Inte hjälpte det nån tand att tränga igenom i alla fall. Kanske (förhoppningsvis?) var det istället någon tredagarsfeber det handlade om. Ledset värre har det varit för sonen i alla fall. Gnissel och gny blandat med ordentliga alarm i de tonarterna där öronen, åtminstone på de närstående, fullständigt liksom skär ihop. Och de två senaste nätterna, när febern faktiskt vikt hädan och vi börjar ana litens normala, harmoniska energinivå, så har bakslaget kommit på småtimmarna istället.
Den föregående natten hade jag (o)passande nog lämnat hemmet till förmån för Kickoff med nya jobbfamiljen. Inkvarterad på Östanskär jakt och konferens, kunde jag ses åtnjuta utbildning, samvaro med nya kamraterna, jacuzzi under bar himmel och snötyngda tallar,  fantastiskt krubb, deltagande i det vinnande laget vid musiktävlingen - ja tillochmed på dansgolvet återfanns jag senare delen av kvällen. :-)

Paus för mig alltså. Dubbelt jobb för Peppe. Inatt turades vi om. Tröttheten kom efter. Mina ögonlock går på halvfart i skrivande stund. Peppe tog ofrivillig sovmorgon i en och en halv timme extra eftersom klockan inte riktigt orkade med det tunga uppdraget att häva hans slummer (och frugan hans,tillsammans med sonen), intagit rummet intill för att om möjligt störa lite mindre........

Mitt i moset har vi börjat renoveringen av barnrummet också. Lite fler måsten som hänger över en, kan väl inte vara fel, eller? ;-)

....är det inte så mycket av idag. Febern härjar istället. Och magen är det vajsing på. Mycket ledsna miner förstås, och troligen ("äntligen"?) tänder på G. De senaste dagarna har det varit mer fart på lillkillen så vi delar bilderna därifrån istället :-)
!)
Avslutar med ett riktigt suddigt återgivet ögonblick. Kameran hann helt enkelt inte med. Två barn som skrattade så det tjöt i öronen, pappastödet hann knappt med heller, men skoj var det!

bjöd på en massa glada miner. Hela långa dagen. Så när som på vid duschningen, men det glömmer vi!
En supernöjd liten donna slocknade med ett lyckligt smajl på läpparna redan innan klockan slagit sju och då hade hon hunnit kalasa såväl med familj, släkt och kompisar. Dagen idag har gått åt till att utforska presenterna, som att fylla år en dag till, nästan :-)

Här ett urval minnen från stora dagen: