Igår var dagispremiär för lilleman. Och återkomst för stora gryn förstås.
Två glada barn när vi kom och två lagom glada barn när vi skulle gå hem. Kan det bli bättre? :)
Manne tajmade ät och sovtider med förskolans rutiner. sov en tvåtimmarsblund efter lunch , så morsan fick sig en låååång kaffepaus. Vi är nämligen där tillsammans på inskolningen Manne och jag. Känns superbra så! Funkade fint även idag, vi får väl se när de erömda bakslagenj kan tänkas uppkomma. När morsan inte tänker vara kvar på dagarna kanske(?) Går inte att låta bli att känna sig lite smånervös för det, även  om det hittills gått förträffligt ba!
Han är ju rätt trygg i sig själv, lille herrn. Skiter blankt i vad omgivningen pysslar med -om han inte är nyfiken på  just det för stunden,-  och tultar runt och upptäcker den nya världen inom föörskolans grindar. Nån tripp elelr blick mot mamman igen, sen nya tag i forskandet. Och så är ju storasyster på plats vid utelek förstås. Månar om,- och bråkar med- sin lillebror, precis som han är van vid ;)

Å angående storasyster har vi fått kommentarer om hur mycket hon växt både på längd och i sinne och tal över sommaren. Kul att hon börjar våga ta lite plats bland "storbarna" också, sin uppmärksamhetsberoende personlighet till lags :-) ♥

Själv fick man höra glada tillrop om att man blivit mindre. Hehe, så olika det kan vara vilka man gillar se växa respektive krympa. Men drygt 6 månader senare och 15kg lättare är det fortfarande en bit kvar till målet. Det tar den tid det har har jag lärt mig allteftersom veckorna passerat, men så länge det går åt rätt håll får man ha mungiporna uppåt och sedan göra sitt bästa för att hålla sig kvar på mållinjen :))

DEt var ju precis efter vi kommit ut ur takmolnet vi kom på att vi skulle dra iväg. Familj i husvagn. Dalarna. Svenskt så det förslår, men det går inte att förneka att det var riktigt avkopplande ett par dagar. Jovars, en jädrans massa passning av 1-åring och jämkande med 3-årings vilja, men, det hade det väl varit hemma också. Det passar oss att liksom komma ifrån alla måsten en stund. Bara göra det man känner för precis för stunden. Inga fasta planer, inga fasta tider.  Och framför allt: prioritera umgås-med-barnen-tid!! :)


Nån liten dam verkar vara lik sin mor vid samma ålder. Vankas det promenader dras det i handbromsen. Jag viiiiiiill INTE gåå!! DEt är jooooobbigt!! Jag ooooorkar IIIIINTE!! Och morsan och farsan har naturligtvis prioriterat bagageutrymmet i bilen till annat än syskonvagnen, så då får man ju ställa upp med ett par starka axlar om man vill genomföra sin kvällspromenad. Då passar plötsligt en promenad mycket väl in i en 3-årings kvällsplaner. Och alla får som de vill...plus lite kramp i nacken om kvällen ur föräldravinkel sett. ;)

När man knatat färdigt och axlarna får vila, så får föräldrahjärtat hoppa över några slag medan det ska se 3-åringen flänga omkring i diverse klätteranordningar i lekparken. i sina foppakopior dessutom. Hum, hur tänkte vi där? Ja, redo att kasta ut sig som skyddsnät försöker man släppa taget om hönsmamman inom sig. Intalar sig att när det ska ut och testas nya erfarenheter om sisådär 10-talet år så kommer vi se tillbaka på denna tid som -just det- rena barnleken......

Inte blir det så mycket lättare i hjärtats orosmoln när det ska köras bil. Men där är vi minst lika rädd om andras barn, fötter, hundar och gud vet vad mer det kan befinna sig på en körbana i södra Norrland.
småbrorsor ÄR avundsjuka på sina idoler, åtminstone när de kör bil ;)

Orosmolnen skingras faktiskt när det är dags för grävskopsevent. (Och superskoj!... tyckte inte minst en klåfingrig pappa ;))

Manne i galopp

och i snurr

praktismkt med tunnlar. Finns bara två håll de kan springsa åt då. Busenkelt med en mamma i ena änden och en pappa i den andra, är det sånt som kallas för kontroll ? ;)
Okej då, ni får en rutschkana till

Och en golfpremiär. Äventyrsgolf, va? Jag börjar förstå det där valda prefixet nu... :P
nästa gång det var utsiktsdags passade vi på att kombinera med eftermiddagsfikat.
Sen kunde två glada barn tillochmed ställa upp på förevigande... men många chanser får man inte ska ni tro....
Minisemesterns varmaste dag drog vi sedan hemöver igen. bara för att packa om å dra till stugan.
Där blev det ett tådopp igen. Vissa vågade tillochmed doppa knäna ... :)
och dansa och strutta...

och plaska förstås i ren lycka

Mina favvoboys på stranden

Full faaaart mot plurret!

nåja, så särskilt skönt var det inte där i, men man kunde ju ta och lira lite boll istället kanske?..
kvällsfika en sommarkväll :)

men vad har vi här då? Är det inte en kvällsPROMENAD så säg?! :D

MEN, en liiiten stund i härligt sommarkvällsväder, kan det vara alldeles underbart med promenadsällskap

Här kommer åtminstone hälften av bildbevisen :)

Yeiiiiy!! Moster på återseende efter en veckas frånvaro i "spel(miss)bruk" ;-)


Hej och hejdå! Vår tur att vara orsaken till separation på ytterligare några dagar...
En vem-är-gladast-tävling med mormor hann vi också med innan avresa :D ♥

Å nästan lika glad blir man(ne) när man(ne) får köra lastbil aaaaallldeles själv! :D
Elma inspireras i att måla hästar i Nunäs

åsså ska det provsittas förstås... Mannar..

Elmor...

...å mammor förstås...

(pappor törs inte, eller hur? ;))

...men en go´lunch i Mora kan ´n va värd ändå :)))

...tillsammans med frugan...

...och pannkaksglada barn :)

lekpark till morron, middag och efterrätt ;)

åsså en och annan utsikt för att stilla morsans nerver :P

....barn gillar också utsikt... (eller så passar de på att sova under tiden :P)
vi badar tårna... tillochmed jag tyckte det var mer än nog vad gällde plasktemperaturen...
...och nu...är det kväller, så det blir en cliffhanger.... tillbaka med fortsättningen vilken dag som helst, håll ögonen öppna! ;)

Jopp jopp. Tiden rusar fortfarande. Lagom stor tjej, som alltid är i sina bästa år :D . 104cm/17,5kg. Och finaste tjejen i världen förstås! (om än kanske tjurigast också ;-)) ♥
Nu har vi semstrat. Varit lediga alltså. Först husvagnssemester ett par dagar i Rättvik med omnejd. Lekparksbus och vackra utsikter i en salig blandning. Sedan hem, packa ur, packa om och dra en tripp till stugan. Utedass och strömfritt, fågelkvitter och kvällssol på altanen. Allt man behöver för lite lugn och ro faktiskt! ? Ett mer eller mindre iskallt tådopp i Gussjön. Bildbevis kommer eventuellt. I mån av tid. Det blev rätt många bilder faktiskt. Sisådär 1400 kortplatser upptog de, närmare bestämt, även om jag ratart ett antal redan innan vi kommit hem :-P
Avslutade veckan med en tur på tremanhand på himlabadet. Gossen fick stanna hemma med mommoj, men vi andra badade, plaskade, åkte kana och njöt! Inte förrän Elma ratade glassen började vi ana att nåt inte stod rätt till. Matvägran är vi vana, men glassvägran har nog aldrig förekommit. Slocknade i bilen hem, inte konstigt efter en sån energiurladdning heller, men vaknade några timmar senare med temp på 39,2°C. Å ytterligare nån halvtimme senare kom kräkkaskaden över soffan och mig och hela faderullan. Därefter gjorde vi om helgplanerna också. De hade annars inneburit bröllopsfirande i Strömsund, men det blev en lugn dag hemmavid istället. Som tur var bara en kaskad ytterligare och otroligt bra humör under omständigheterna. ..
Nu väntar 3 veckors heltidsarbete för min del. Farsan ska vara hemma med knoddsen samma period. Återstår att se vem av oss som får det svettigast om dagarna! ;-)

eller, mest hela tiden i alla fall. Otroligt nog höll det uppe medan jag var ute med kameran för att fota blötan. 
Undrans om vi ska ta en tur till västra delarna av landskapet ikväll. Lyssna lite på moster och hennes kompisar på konserten. Hoppas de små grynen vill vara på bra humör bara. Just nu är de lokaliserade hos mommoj.  Jag behövde eventuellt lite lugn och ro en stund. Nåt vajsing är det på kroppen i alla fall. Igår kväll kapsejsade jag totalt. Kände mig som nedklubbad, världens tryckande huvudvärk och domningar i händer, fötter och ansikte. Höll i sig nån timme. Verkar ju inte helt stabilt kanske..... man får väl gå till nån klok kroppskunnare och bekräfta sina eventuella hypokondrier om det inte ger med sig. :-/. Jag har fortfarande känningar i fötterna och av och till i händerna, men känner mig mycket bättre iövrigt så vi får väl se vart det bär hädan. Lite orolig kan man inte låta bli att känna sig iaf :-/

från juni. Eftersom man vill ha mycket mer tid än man får, får man väl passa på när tillfälle ges.... om än såhär månaden senare alltså.....

Allt är som vanligt på Gärdegården. Det jobbas på taket, å roddas med allt runt omkring. Det går sin gilla gång. Med tillhörande bakslag. Som när regnet kom från innertaket istället för att hålla sig till att spilla omkring utomhus. Stor fuktskada i vardagsrumstaket. Liten fuktskada i vardagsrumsgolvet. Stor fuktskada i förrådet uppe. Golv, tak och ytterväggar. Tyckte man att det var nog med den saken så kunde man inte annat än sucka åt eländet när kofoten dansade ner för ställningen och studsade in i vardagsrumsfönstret. Glaskras som på grekiskt bröllopskalas. Och en sprucken fönsterram därtill. Ska man se turen i oturen får man väl vara glad att de skador som skett inte påverkat de delar av huset som vi redan har renoverat. Behovet av renovering blev bara lite större än tidigare...om vi säger så....  
Tur det finns glädjeämnen. Som kalas tillexempel. Vi har firat en trettioåring och en sextioåring inom loppet av en vecka. Ett par bilder från den sistnämnda festligheten följer här nedan.

Mina smågryn är ju också glädjeämnen. Allt som oftast förstås. Inte för kl 06.00 kanske. Åtminstone bara sett från deras sida isåfall ;-). Sonen förbereder sig nog för dagisstarten i mitten av augusti. Det märks att han förstår vad man säger. Kan -och vill- äta själv tillexempel. Vet när han ska ta på skor och kläder, och hjälper till efter bästa förmåga. Om han råkar ha lust vill säga. Det  är en ruskigt stark vilja han besitter, sin storasyster uppidan, och den visas både frenetiskt viftande och högljutt pipande om det inte riktigt går enligt planerna. Storasyster är förstås inte sämre. Inte är det ett vilohem för öron här i alla fall, det kan ni vara säkra på, för båda de små trollen pratar så länge luften räcker här inne. Mannes svada förstår vi inte mycket av, och storasyster har tusentals påpekanden och funderingar som ska stötas och blötas tills man inte vet vad som är rätsida eller aviga längre. Inte konstigt att man själv får afasiliknande besvär och inte hittar orden man ska, de måste helt enkelt vara slut! ;-)

Ikväll har mormor och morfar lånat de små pratkvarnarna och imorgon stundar en dagsutflykt för dem. Moster lämnar takarbetet för en veckas fiolgnek och själv hoppas jag på att takprojektet snart ska vara i hamn, så man kanske kan få nån dags SEMESTER på RIKTIGT innan det är dags att kliva upp på 100% i tre veckor sedan. Imorgon är det takpannekånkningsdags. Ett steg närmare slutmålet, helt klart! :-)

Med blommor och med blader, vi fira......

På väg att gratulera....

....Fillakungen! Världens finaste (om än vid tillfället för förevigandet måhända lite sammanbiten ;-)) 60-åring! ♥ :)

mmm! tååååta!

Å en kille som vill ha meeeeer!


Jag passar på att bjuda på lite regntung trädgård och en humleholk också, nu när jag ändå lagt mig till med bilduppläggningshumöret ;-)

klicka på miniatyren eller klicka på pilen åt höger för att växla till de söta kusinerna :)

igår funkade inte Rembyn att länka till. Nåt fuffens mellan blogg.se och dem kanske, men glad att jag fick fram kollaget idag istället då :-)

Söndagskvällen bjöd på en ordentlig regnskur. Följt av sol. Och en, som mest, fyrdubbel regnbåge.
det syns inte så tydligt med flertalet här, men åtminstone EN vacker bro över vårt hem gick att dokumentera =)

30 år, fast nästan som igår (?) =)

Kul, kul, kul! Egentiiiiid :-)

(Jo, det är azaleor också :-))

Layouthjälp. Kul kul! Potentiellt stoooor tidstjuv, men nu ere bara testing testing....

Den här tjejen hade svenskarna behövt på plats i Ukraine igår, äre nån som vet hur man får sin vilja fram så... ;-)