...och önskar er alla ett

Så symboliskt. Du valde den sista dagen på året att bli din sista. Fina lilla farfar. Du hann leva under alla decennier i ett helt århundrade. Tänk så mycket du gjort och så mycket som hänt dig. Nu får du äntligen ro.  Jag saknar dig så, men vet att du har det bättre där du är nu. Vila i frid!

Idag när vi kom hem från mysig samvaro under eftermiddagen med Henrik, Filip och Elin med familjer tog jag nog tre steg i taget uppför trappan här hemma. Varför? För att jag väntade på en särskild liten postavi såklart! Ack så besviken jag blev när jag bara såg två tråkiga kuvert på golvet istället. Ett till P. Ingen idé att öppna det. Ett till mig. vad kunde det vara? Knappast en avi i alla fall, tänkte jag, men knövlade upp kuvertet i all hast ändå, på grund av min omätttliga nyfikenhet. Elma och P satt kvar i bilen eftersom vi skulle åka och handla en sväng. En glad överaskning väntade däri. Min avi!!! Hurra!! Raka spåret till Birsta, med stopp för en snabb nyårsinhandlingsrunda på Coop innan målet vid Maxi och postutlämningen nåddes. Där rafsade jag åt mig en kölapp. Och väntade. 10 nummer före. 3 biträden. 8 nummer före. Bara två biträden kvar. 4 nummer före. Bara ett biträde kvar. De struntade väl i att kön bara växte och växte, men inte jag. Jag höll ju på att spricka av förväntan och tålmodslöshet. Äntligen, en kvart senare så var paketet i mina händer! Hem för öppackning av min lilla julklapp. Och nu: Mitt fina lilla objektiv. Min egendom. Min, min, min.  Aaaah! vilken känsla! Lycklig är ordet. Överlycklig! :-D

Mitt lilla busfrö är inte riktigt att lita på. Hon har hållit sig bra länge nu. Bara tittat, möjligtvis petat lite, lite, försiktigt, eller konstaterat att barren på det nya trädet i vardagsrummet inte var särskilt gosiga av sig.  Men när jag vände ryggen till vid frukosten idag och hon satt på golvet och lekte blev det andra bullar.
Jag hajade till av nåt gnek-gnissligt ljud och vände mig om. Då visar det sig attt den lilla sitter i skräddarlik position, och med ett brett leende på läpparna pillrar med en isärplockad julgranskula. Naturligtvis en av det finare slaget, i glas. Hon är precis i full färd med att undersöka det lilla metallhänget, som hon lyckats plocka ut från metallstoppet, i munnen.. Som grädde på moset ligger det en, dock ännu oskövlad halmängel på golvet också och väntar på sin tur. *suck* Jag som tyckte att det gick så bra. Ingen skada skedd nu då, kulan gick att plocka ihop, inget kras och inget fastnade i halsen, men jag antar att julgransräderna bara har börjat.....

Igår hade vi en shoppingdag på stan. Fikade på chokladhuset. Vår vana trogen. Trots snöstormen. Trots att inte vagnen går in genom dörren ens och måste stå ute i yrvädret. Vi gjorde en visit på mitt nystajlade jobb, det blev riktigt ljust och fint, så ljust att man säkert kan hålla sig vaken och alert där nån timme iaf. Den artonde är det dags igen. Då börjar mina tvådagarsveckor på riktigt. Än så länge har det ju varit rena räkmackan, med två arbetsdagar sesan första november, och resten semester. Men det får väl gå sedan också. Jag har ju provat, i alla fall, försöker påminna mig om att det inte är så hemskt som jag vill föreställa mig....

Vi fortsatte stadsrundan i butikerna och inhandlade lite smått och gott. Drog sedan till fillan för lite middag och åkte framåt kvällningen hem och myste till i soffan med en film. Vi funderade på att gå ut och äta. Fira dagen vi träffades, och dagen vi förlovade oss. Men vi tyckte det var mysigt att bara vara hemma och "ta-det-lugnt-fira" också. Tänk ändå att det är åtta år sedan vi träffades. Usch vad jag känner mig gammal plötsligt. Det är sju år sedan förlovningen också, tänk vad tiden går..............

Allt du önskar kan du få....................  
Jag gillar ju att fotografera. Naturmotiv ligger mig särskilt varmt om hjärtat har jag insett. Det ger en sällsam ro med härliga vyer lika väl som i det minsta detaljerna hos växtriket. Vet inte om det är mina gener som spökar, men både far, farbror, farfar och farfars morfar tycks ha och ha haft samma intresse. Nån gång i framtiden ser jag gärna att jag får tid över för en fotokurs, för mina kunskaper i ämnet är inte särdeles yviga för tillfället. Nåväl. Med det objektiv som ingick när vi köpte kameran fotar man bäst på ett sådär lite mellanavstånd, lämpligt inomhus, och för porträttfotografering, och det har ju givit mig stor lycka hela året måste jag säga, att kunna dokumentera Elmas tillväxt, uttryck och bravader. De blir minnen för livet!
Nu har min kära make emellertid lovat mig ett nytt objektiv i försenad julklapp! :-D Det blir ett tele-zoom objektiv denna gång, så jag kan koncentrera mig lite mer på vyerna ett tag framöver. Han har nog tänkt det framför allt till vår tänkta Norge-tripp i sommar. Av erfarenhet vet vi att det fullkomligt vimlar av underbara vyer i landet i väst, så jag hoppas kunna dokumentera ordentigt då.

När jag sparat ihop lite själv blir det nog också ett makroobjektiv så småningom också, så man även får utforska naturens verkligt små underverk lite närmare. Men först min tele-lycka alltså. Bör hamna i min ägo någon av de närmaste dagarna! *Längtaaaaaar*!!

En annandag menar jag naturligtvis. Igår var en helt annan dag, då var det ju som juldag och vi var hos stormoster på middag. På vägen dit gjorde vi ett besök hos Elmas nyaste lilla nästkusin, Cirone, som hade den aktningsvärda åldern av en månad och tio dagar. lilla söta goknyte! Storasyster Aini sov, så henne missade vi tyvärr. Och kameran fick jag inte med mig in heller, så tyvärr kan jag inte visa några bilder från det besöket, men här nedan kommer några från kvällen.

Min lilla gumsa har lyckats åka på en ögoninflammation, så hon ser lite sliten ut, men verkar ta det hela med ro. får väl se hur det ser ut idag, varken hon eller pappan har vaknat ännu, hör och häpna! Det var evigheter sedan jag klev upp före dem senast. Nåväl, back to the photos,  Elma var fascinerad av dragspelet såklart!


Och minst lika intresserad av Jakob! :-D


Jakob och Elma busade

Och var liksom bästa kompisar innan kvällen var över...

Det är ju idag det. Men bilderna är från den glimmande julaftonsmorgonen. Hoppas det duger. :-)



Så lite bilder från Elmas första julafton: En julklapp skulle öppnas redan på morgonen


Det här bilderna är iofs från den 23:e, men får följa med ändå!
Imponerad över sina lackisar :-D

Gos med gamm´- kusin



Det blev som vanligt en julafton med alldeles för mycket mat i magen, här följer några julbordsögonblick:


En julaftonskväll med Elma:


å lite fler mingelbilder:


Nu ska vi dra norrut i det nollgradiga, gråmulna, vintervädret. Hade´ gott!

Jepp. Idag är det sista spurten av julruschen. Jag tror vi är klara. Lite småplock att göra här hemma bara, inför morgondagen. Då ska vi vara hela stora familjen tillsammans och vi behöver flytta lite möbler så vi kan sitta runt samma bord. Det kommer bli perfekt! Tredjeårstradition med vårt familjejulknytis nu. Ikväll blir det upptakt hemma hos Elin&co och på juldagen bär det av till stormoster för en till traditionsenlig julmiddag. Fest i dagarna tre. Najs! :-)

Vi har haft en heleftermiddag här med Filip med familj. Helnajs! Mycket snack, och till och med lite verkstad också, mission bloggfix startade när de unga tu började känna sig trötta och i behov av en eftermiddagsslummer och A-C och jag var naturligtvis inte sena att uttnyttja en sån guldtid, vana småbarnsföräldrar som vi allt börjar bli nu. Papporna fick klara sig bäst de ville, lyssna på lite tjejsvammel har väl ingen dött av heller å andra sidan. Eller?... ;-)

Tiden har inte direkt slutat att rusa iväg. Jag kan fortfarande känna som om det vore precis igår, hur nervös vi var för ett år sedan nu, för att vi skulle få en bebis i julklapp. Vi ville hellre ha en i nyårspresent, tidigt in på det nya året om vi så säger. Och vi fick ju vänta ett tag ytterligare. Jag jobbade sista dagen den 23:e, om jag inte minns fel. på jobbet pustade de över minsta knäböjning jag gjorde och höll tummarna att de skulle slippa bevittna en förlossning. ;-)

Jag vet ju att det var mitt livs längsta månad, från den dagen jag slutade jobba till den dagen då Elma föddes. Jag är inte riktigt säker på att det kommer kännas likadant i år om vi säger så. Tänk vad mycket som hänt under detta år ändå. Det är ju nästan ofattbart hur mycket man utvecklas som liten. Annat är det med en annan. Jag känner mig fortfarande som typ 21, det verkar liksom inte som att man utvecklat sig något i ålderns bemärkelse. Sedan att livet har bjussat på sin bästa present nånsin, och hur man ändå förändras som förälder, det är en helt annan femma.  Jag kan liksom inte undgå att bli förvånad varje gång jag tror att jag är yngre än min lillasyster ;-D.


Slut på pladdret nu. Här kommer återblicken!

Nyfött gogryn!


1-månads charmknutta


2 månaders gla´fis


3-månadersmisstänksamhet?


4 månaders bubbelsnutt


5-månaders busgryn


6-månader, märkt av sömnen


7-månaders söttös med huckle!


8 månader och dags för mössa!


9-månaders nöjdis


Nyfiken i en 10-månadersstrut


11-månader och kan redan gammelmorfarvinken! :-D

För hårborstning! Moster tyckte det kunde behövas på  lilla (om än inte så) hårfager :-D


för pulkaåkning:

med pappa

och moster

Å mamma...


huj vad det går!


vad allt e vitt.... konstigt!


Åsså lite nyheter inne då:

... fast det var en barrig, grön gris, kanske såsmåningom mer känd som julgran. Japp, vi drog ned i snöyran, seglade förbi de horder av långtradare som fastnat i ovädret och försökte oss på både genvägar och senvägar för att överhuvudtaget undslippa så mycket som möjligt av trafikkaoset. Väl framme vid granarna kändes det alltså riktigt som att dra en lott. De var täckta med snö, vissa var platta som granrismattor så det var inte lätt gjort att ana vilken form de eventuellt kunde inta efter nån timmes upptining där hemma. Nåväl, vi bestämde oss sent omsider i alla fall och nu står hon där så grön och grann i stugan... *ähum* lägenheten, menar jag.....

Bilder kommer nog småningom, hav tålamod, kära ni! Håll tillgodo så länge med en bild av den snöhög där vi hoppades att vi skulle hitta vår bil imorse.... vilket vi också gjorde, efter ett antal minuters skottande och sopande...  jag vill betona att vi bara haft bilen där drygt 12 timmar, så snöhögen var inget veckoverk om ni trodde det....

... i allafall UPPladdning av mobilkamerabilderna. Här en suddig hög från den senaste tremånadersperioden

Lycklig skramlare


Två goknoppar


intensivaste blicken i stan? :-)


mammagos


tränar för körkortet


första snön (typ)



älggung


morgonmys


drakgung

morgonsol

Det går inte att ta sig uppför uppfarten hos min lilla mams och paps idag. det är snö, snö, snö, överallt!
Fast jag gillar ju det ju, på sätt och vis. När det är skottat och klart liksom. När snön glittrar i solen och det är ett par minusgrader, då är det som mest underbart. Idag är inte en sån dag således. En vit vägg utanför. Vi ska försöka komma över en julgran idag, får väl se hur det går med den saken. Återstår att se hur långt plogbilen har hunnit först tror jag......

Jag som hade söndag idag. Inte ovanligt att jag är dagvill men ändå. Jag var helt säker. Skulle vänta med att tända det fjärde adventsljuset och allt. Snopet. Måndag är det som gäller alltså. Får försöka ställa om till det. Den 21 december, tre dagar kvar till årets intensivaste mysdag.....

Sissels röst går verkligen rakt in i hjärtat! Vilken kväll, I like! :-)
Den högsta tonen i Adams julsång förresten. Den går inte av för hackor den inte. Inte i hennes tappning i alla fall. Underbart. Måste nästan rota fram Jussi-skivan och njuta lite av den tappningen också imorn. Sen är nog julstämningen definitivt i hamn. Kom en bra bit på väg redan ikväll, så långt mot julstämning man nu faktiskt kan komma i en islada trot jag....

...hade lite svårt att försöka påminna mig själv om det imorse bara. Elma ville inte somna om efter vällingen kl.6 som vi hoppats på, och som hon brukar göra "nuförtiden". Man inser samtidigt hur snabbt det går att bli bortskämd med att få sova, det som är så tungt är väl att förhoppningen skrotas antar jag. Men. Ett världsligt problem. Nu e vi uppe. Vi har ätit frukost och klarat morgonbestyren. Elma och jag i alla fall. Pappan sussar och det ska han få göra lite till, vi e på det humöret idag ser ni :-). Elmis sitter nu på golvet och leker så snällt, så jag kan sitta här vid datorn och knattra lite under tiden. *två nöjda tjejer (delad glädje=dubbel glädje) * :-D

Har fått tillbaka stora datorn som jag varit utan ett par dagar nu igen, så nu ska här bjussas på lite bilder tänkte jag! :-)

Först ut en lekstund med Elin & Elma från häromkvällen.
Elma har några spännande leksaker...


som iofs e lite kluriga att nå ibland....


men ack så roliga iaf...


close up! sötnos!



klättra på mamma e åxå skoj...


Elma kan också få va med å leka...


Elin vill att tåget ska ligga på sidan och åka, det går bra ett par gånger men nästa gång stoppar Elma tilltaget

Full kryprusch...


Med en puss efter väl förättat värv!

Ujuj. Det såg långt ut, men det kommer nog att gå superfort. Som vanligt. Jag har inte plockat fram en enda tomte ännu. Undrans om jag kommer att göra det alls. Stämningen har inte riktigt infunnit sig, trots vinterlandskapet därute, trots glögg, pepparkakor och adventsljus. Kansek är det bara tomtarna som saknas? Men, annars räknar jag med att det vänder efter julkonserten imorgon. Hoppas hoppas. Jul är ju egentligen något av det bästa jag vet. Just för stämningens skull. Det ska vara mys och stilla ro. Nära och kära. Ingen stress, det sabbar känslan. Och det är väl inte just min bästa sida att stressa av, men jag ska göra ett tappert försök i år igen. Jag ska bara städa färdigt i köket, frosta av frysen och torka ur kylskåpet, jaga dammråttor, polera lite ytor, sanera badrummet, trängas med folk i butiker, fixa en julgran, pynta med lite jultextilier och förhoppningsvis kanske nån tomte iaf. Ja, det ska väl gå utan stress.... det är ju..... få se nu...... 6 dagar kvar..... *suck*

När solen har klivit över bergsranden ska jag knata mig ut på en promenad hem till mormor och morfar. Och Elma! Hon somnade där igår kväll när vi väntade på att pappan skulle komma hem från sin julmiddag med jobbet, så vi hade inte hjärta att slita upp henne igen och bylsa på en massa kläder för att klara minusgraderna på hemresan. Så idag har man haft sovmorgon igen. Börjar bli lyxigt nu. Fast lite ensamt när man väl har vaknat såklart.
Strax motionsdags alltså. -17 grader just nu. Bäst att bylsa på sig ordentligt nu då.

Men ändå färgstarkt på nåt vis....


Imorse borstades tänderna när gumsan hade pyjamasen på, vilket kanske framgår av sista bilden. Nu ska vi ned en sväng på Birsta strax, bäst att svira om då som det ser ut....

Vi gick hemifrån kl. 09.00. Prick. I våra svarta ytterkläder. Kom hem strax efter halv ett på eftermiddagen, och såg ut som snögubbar i klassiskt vitt. Det snöar och snöar och snöar. Trevligt, trevligt! Det här  har vi väntat på, lite ljusare tillvaro liksom. :-) Det är möjligtvis dagar som idag som man faktiskt tycker att det är lite skönt att inte ha ett hus med tomt som måste skottas för att man ska kunna komma ut genom dörern. Hm, eller, nja, riktigt sp mycket snö är det nog faktiskt inte ännu, bara nåt par centimeter, men man kan ju försöka vara glad ändå.....

Elmagumman sa inte ett pip när sprutan stacks i låret idag. Tittade på den lite nyfiket, och såg ut att ha lust att undersöka den lite närmare, men innan hon visste ordet var så var den borta igen och hon lämnades med ett frågetecken i anstiktet. Vi får väl se om vi attackeras av några biverkningar senare idag, helst kunde de ju få utebli såklart....

Nä nu tror jag vi ska ta oss till viloläge och låta samvetet njuta av dagens dryga två timmar långa promenad. 35 minuter till sjukhuset för provtagning, 40 minuter till vårdcentralen för vaccination och 40 minuter hem igen, plus endel inomhusvankande förstås (Om ni nu tyckte att (35+40+40)min inte riktigt räckte till dryga två timmar :-P)

Eftersom de eländiga kommunpolitikerna valt att lägga ned öppna förskolan som vi brukar gå till på måndagar blev vi tvungna att ändra vår måndagstradition idag. Lösningen blev att ha en egen liten öppen förskola hos A-K istället. Öppen endast för de små kusinerna. Elma somnade på ditvägen och vi hann tillochmed få ned en kaffeslurk innan hon vaknade igen och fick komma upp och busa. De små grynen lekte och gosade med varandra, dock inte utan ett eller annat tjuvnyp eller -bit också emellanåt....
Vi hann också få risgrynsgröt och smörgås i magen innan vi vandrade hemåt igen. Elma är ju så rolig. Ställer sig fortfarande och smackar som en tok när hon ser att vi äter och blir görförbannad om det inte tilldelas henne något också, hur mätt och nyäten hon än är. Inte lätt att va´ liten inte....

Imorn äre dags för Elmis att få den svinaktiga sprutan. Får väl se hur det tar på krafterna. Återkommer väl ifrågan, antagligen.

Näpp, nu har min make en omorganisationsidé angående innehållet i våra bokhyllor, måste väl försöka engagera mig ifrågan medan Elma fortfarande sover. So long!

När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett fasligt styr



Nja, det var ett tag sedan jag handarbetade sist, och bakat några julkakor har vi inte heller gjort. Likasåbra det, sett till hälsan, antar jag. Får väl se om vi faller för frestelsen ändå snart, men ännu inte, alltså.

De andra verserna i den gamla dikten som jag och mina klasskompisar lärde oss på lågstadiet kan vi ju ta när vi ändå är igång:

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla äro glada
att fira få advent.  

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här
hon bjuder oss på kakor
och bud om julen bär.

När fjärde ljuset brinner
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar:
dan före dan före dopparedan.

Hm, de räknade visst med Lucia en vecka för tidigt, och Elma har inte lärt sig räkna varken upp eller ner än, såvitt jag vet, men vi är likafullt glada att julen strax står för dörren.
Lite mer känsla kom nu i helgen, med det lätta pudertäcket som lade sig på backen. Må det stanna julen ut!

Trevlig tredje advent och fortsatt glad Luciakväll på er!

..är just passerad! Per fot. Ett stort kliv, lite justering när balansen höll på att slinka henne ur greppet, men räddade upp det hela i ett snyggt avslut och fortsatte att vanka några steg. Vad som blir nästa tröskel att komm över? Mmmm, vi får väl vänta å se...

....inte vidare värt att lussa för pappan i alla fall. Stackarn har fått infektion i andra ögat nu också och var helt igenmurad och kunde överhuvudtaget inte alls slå upp sina blå imorse eftersom de kleggat igen :-(. Fy tusingen vad det verkar besvärligt.

Själv e jag allt en aaaaning avis på Kicki som befinner sig i Mexico för tillfället. Ska spendera kommande adventsdagar over sea i L.A., Las Vegas, San Francisco ochNog för att jag gärna nöjer mig med att va hemma med familjen också, men lite spännande hade det allt varit att packa med sig dit......

Elma har vaknat på avigsidan idag. Gnölat och stånkat i ett par timmar. Nyss slaktade hon vårt hjärtan-på-tråd i köket så vi fick sanera köksgolvet - och hennes mun- från blomblad. *suck* får hon vänder rätsidan till efter förmiddagsluren, som skulle kunna få infalla vilken sekund som helst nu, tack.......

Elma har spenderat två nätter hos sina morföräldrar nu. Det var ett litet tag sedan senast, men verkar ha gått alldeles förträffligt. Elma har, om man ska tro utsagon, varit underbart gosig och mysig. Ja, åsså en hel massa busig också förstås. Ränderna går inte ur bara för att man byter uppehälle. Kan tro att det nu är ett par rätt svettiga men lyckliga morföräldrar som kommer och lämnar tillbaka den lilla strax. :-D

Jag tog mig en promenad till dem igår, så hon har inte alls sluppit sina föräldrar, men vi har uträttat lite julstäderi under tiden. Välbehövligt, bör understrykas! Gårdagskvällen satt vi och lyssnade på en julkonsert. Vackra röster och härliga tongångar i sann folkmusikanda. Vackra tongångar ska det väl förhoppningsvis bli nästa helg också när vi har bokat in oss på Sissel-konserten i grannkommunens islada. Mmmm!

Appropå ingenting så har pappan råkat på en sån otrevligt smittsam åkomma som en kletig ögoninfektion, så nu håller vi oss verkligen på varsin kant här hemma. Peppar peppar har vi klarat oss Elmis och jag än så länge, jag tycker nog faktiskt att det är nog att en i familjen ser ut som vederbörande varit i riktigt grovslagsmål med igenmurat öga, så jag hoppas faktiskt vi undkommer den åkomman och att P snart blir bättre, stackarn *usch-ont*:-(.

Nu ska vi ha en liten taco-tack-middag med mina parenteser, känns som det var ett tag sedan, e riktigt sugen på det nu. Bara till att sätta igång och hacka grönsaker nu. so long!

Idag lussade babysångens bebisar och mammor (för nog var det väl ändå bara mammor med i tåget?) för kategorin "äldre" i församlingen. Förstås ha varit poppis bland publiken med att få skåda de små, samtidigt som de nog säkert lika gärna hade klarat sig utan vår skrala sång....
Trevligt hade vi dock i alla fall. Laddade upp med glögg, pepparkakor, julmust, julgröt och skinkmacka. Elma fullkomligt slukade gröten. Överhuvudtaget är det väl egentligen ingenting hon verkar tycka illa om. Det enda hon ogillar är att behöva vänta på att få glufsa i sig. Nåde den som matar henne om det går för långsamt! tigga mat är hon väldigt bra på också. Ställer sig och smackar och gnäller till hon får som hon vill. Inte hållbart, där har vi en del att jobba på men samtidigt tänker jag inte missunna henne att smaka, man måste ju vara tacksam över att hon inte är kräsmagad. Svår balansgång det där....


Här en harang med bilder från dagen:
Elma får prova sina nya, fina lackskor!


Här två goa pepparkakor till lunchen :-)


Åsså en vacker liten tomtenissa


Busungar! :-D Bara retas med varandra hela tiden, snor grejer av varandra och grejar. Men rätt var det är så bjussar de varandra på kex istället. Sötisarna.



Filip e artig och lyfter på hatten han :-D




Å Janne fotade lussandet så tack vare honom får ni en glimt av det spektaklet också :-D


Nu e vi redan på väg hemåt. Slut för idag, tack för idag!

Kameran har nu fångat en liten dam som är ute och stapplar. Svårt att se när det inte är rörliga bilder vi talar om kanske, men nog är hon lycklig över sin nya kunskap alltid :-D.
Lite knepigt dock, det faktum att hon hellre går ju senare på dagen det är. Jag tänkte att det kanske borde vara tvärtom, att det går lättare när man är nysövd och utvilad, men inte här inte. Nej, det tar liksom några timmar innan hon kommer över sin feghet vare dag. Liksom drar sig till minnes att det faktiskt gick bra att ta sig fram på fossingarna igår. Eller är det just det faktum att hon är så trött på kvällen och inte orkar oroa sig så mycket för att ramla som är grejen? Som att gå i sömnen kanske. ;-)

Idag var första försöket igång strax efter gröten sjunkit ned i magen så här på tidiga eftermiddagen i alla fall:


Och oj oj oj så hon påminner mig om min egen lilla morfar på den här bilden, så himla go! :-D

Bokstavligen ja. Nu går hon! Sa ju att jag skulle sluta räkna vid 10 steg, men jag kunde inte riktigt hålla mig, utan räknade ända till 16.Dubbelt så lång promenad som jag skröt om vid förra inlägget. *Tihi* Det är visserligen inte med nån vidare balans, inte heller går det på långt när lika snabbt som att krypa, men går, det gör hon, min lilla goknopp! *Stolt, dryg, mamma*

Nu kan ni förmodligen inom kort vänta er ett inlägg som beskriver hur besvärad jag är av samma orsak som jag är en superstolt och glad mamma idag.... :-P

Jepp. Det stora åbäket som är orsaken till varför rummet den står i blir kallat för datarummet ska få sig en urstädning. Bort med en massa skrot, så vi kan se om vi kan få upp tempot på den igen. Betyder att jag i dagarna får stå ut med den lilla knäversionen. Jag ska försöka stå ut. Har tillochmed ansträngt mig och stoppat i lite bilder från helgen här. Ja, ni ska få se några strax, lugn bara lugn. ;-)
Måste bara berätta att vi kunde räkna ända till åtta stapplande steg nu ikväll. När vi kommer upp till tio steg i följd tänker jag minsann räkna det som att hon kan gå. Så just nu går hon till 80%. Hehe.
Vi har badat idag också, som jag redan rapporterat att vi skulle. Elma gjorde ett snyggt och stiligt långdyk dagen till ära och lyckades dessutom komma ihåg att man borde sprattla med fötterna när man ligger på rygg i vattnet, så man kan förflytta sig. Simma omkring på egen hand med armringar, det är inte heller så tokigt tydligen. Utförs med något sånär kontroll det också. snart blir det 25 meter fjärilssim på tid. Men hon får nog fylla ett först ;-)
Appropå simning igen, så var det min gamla simtränares syster som deltog med sin lilla parvel i gruppen efter oss. Man får så konstig generationsuppfattning när man får barn. Förut tyckte jag att hon var så himlans mycket äldre, men nu ser man det hela på ett annat sätt, bara för att våra barn är ungefär lika gamla. Generationsgränserna suddas ut, finns liksom inte mer.
Lika bra det förresten, när det kommer till kritan märker man verkligen att det inte har nån betydelse med ålder huruvida man trivs med en annan människa eller inte, det blir faktorer som liknanade värderingar, humor och intressen som får skapa gemenskap. Det är väl precis så som det borde vara, eller hur? :-)

Sådärja. Det var helgens filosofi det. Dags för de utlovade bilderna:
En liten tjej med sprucken läpp. Fortfarande ovant att se hela fyra tänder där nere i underkäken, men det kommer väl ännu fler snart kan jag tro, så det är väl bara att hinna vänja sig innan det är dags för dem.


Tänk att man kan bli så lycklig när man får riva lite papper. Skulle kanska ta med mig Elmis på jobbet, hon skulle helt klart platsa som dokumentförstörare ;-)


Och tänk så lycklig far-/morfar blev när både Elma och Elin hälsade på samtidigt!


Jag vet inte om det är så vanligt att bli så här nöjd över att skaka galler heller?....


Å här är en förhoppning om att bli nöjd. Morfar smaskar på nåt gott i soffan. Om man blinkar riktigt vackert med ögonfransarna, lägger på sitt sötaste smajl och ställer sig på tå så han ska nå att matas bättre, kanske, kanske man kan få smaka..... (mamman fångade ögonblicket just efter lyckad kupp... men tro inte att hon var nöjd med att bara smaka en gång.....)


Avlsutar med att tända det andra ljuset i advent! :-)

När det gäller simning alltså. Idag har vi umgåtts med mammagruppen, som idag förutom våra små gryn även involverade fäder och eventuella syskon. Riktigt häftigt att ha hela badet för sig själv. Lite som på simträningstiden. Inte utan en liten dejavu-upplevelse där. Fast långt ifrån lika jobbigt ska förtydligas. Synd bara att det inte blir mer tid för snack när man badar ;-)

Imorn är det säsongsavslutning på babysimmet också så då är det bara att låta sig blötläggas igen. Inte mig emot. Likhet med forna dagars simträning även där kantänka. Få rmig appropå det att tänka på det citat min lilla goa syster förmedlade till mig via ett mms häromdagen: "Är man tillräckligt begåvad behöver man ingen motion"*Hahaha* Det är väl den devisen jag går efter, har bara inte vetat att den fanns på pränt förrän nu ;-)

Kvällen har hur som helst spenderats hod farmor och farfar. Middag och en eller två godsaker för mycket slank ned i magen. Men ingen ångest över det, jag bara lever upp till mitt nya motto..... :-P

Elma har försökt att kliva ur sina fegisskor idag. D.v.s. våga ta några steg på egen hand. Det gick bättre än någonsin, vi hann nog räkna ända till fem idag innan hon satte sig pladask på baken :-D

Nepp, nu är det nog dags att krypa till kojs innan klockan springer över på nytt datum.... Natti!

Verkar ju få idel medhåll i mitt granönskande. Tur man omger sig med så förstående människor! :-D
Era åsikter ska genast framföras för övertalning hos min bättre hälft! :-D

Idag tog vi en förmiddagsprommis till mormor å morfar. Skönt! Elmis snubblade dock i hallen och slog sönder läppen så blodet flödade. Stackarn. Inte första gången. Och knappast sista heller, men lite ont i hjärtat gör det ändå när hon är ledsen och har ont. Tur det går över ganska snabbt ändå. Och nu kan hon, hör och häpna en tidig fredagseftermiddag som denna, även få tröst av sin lilla pappa som redan kommit hem från jobbet! Hurra!! Nu vankas långhelg tillsammans igen! :-D

Jag går i valet och kvalet. Väger för mot emot. Jag vill, jag vill, jag vill så gärna! Men det kan nog aldrig gå bra. Eller? Kan det kanske det? Är det värt att prova? Eller om vi ser det från andra sidan; är det värt att strunta i, och samtidigt mista själva hjärtekärnan i julkänslan?
Antagligen skulle en eventuell julgran i detta hem plundras innan den ens hunnit bli färdigklädd. Det skulle gnagas på sladdarna till julljusen, ryckas i glittret och krasas julgranskulor på löpande band. Förmodligen skulle alla barr dessutom bli avruskade i ett nafs och det är kanske inte direkt det där nakna, kala juleträ´t jag längtar efter direkt. Nej. Kanske måste nöja mig med att kika på bilder från ifjol...


Eller??? Nä... det räcker nog faktiskt inte. Det kommer inte att bli jul här hemma utan en julgran!
Vem vet förresten, Elma kanske blir som förhäxad och bara vill titta på granen. Måste vara värt ett försök. Ja, så får det nog bli.... tror jag....

...tog vi oss idag, skruttan och jag.
Åååååhh så skönt!!! Hon vaknade visserligen vid 6-tiden som vanligt och fick sig lite välling av pappan, men sedan somnade hon på min arm och vi sov ända till 09.30!!!! Inte illa! :-D

Här en busbild från häromdagen

Idag fick jag ett brev från ambulanssjukvårdens verksamhetschef. Det innehöll hans svar på ett brev som jag sände till patientnämnden med anledning av den uteblivna ambulanstransporten i augusti, när P fick proppen i lungan.

Den verksamhetsansvarige beklagar att vi blivit missnöjda med ambulanssjukvården i detta fall, medger, efter genomgången journal, att det tydligt fanns brister i handhavandet hos den ambulanssjukvårdare vi riktade kritik mot, och att detta naturligtvis inte är acceptabelt. Han påpekar också att verksamheten kommer att använda våra erfarenheter i undervisningssyfte för att belysa vikten av att alltid utföra de undersökningar som behandlingsriktlinjerna kräver.
De har inhämtat en redogörelse från ambulanssjukvårdaren i fråga och vår dialog kommer att återföras till honom.

Det känns som att jag fått ett engagerat svar, de har tagit problematiken i fallet på allvar, underrättat den som gjorde misstaget, de har lärt sig en läxa av det inträffade och får nu möjligheten att förebygga liknande situationer i framtiden. Det var ju egentligen mest bara det jag ville. Jag är nöjd.

....det är inte riktigt bra ännu men just nu orkar jag inte fixa till det nåt mer. Får bli när den berömda andan faller på igen. Men meddela mig gärna om det är nån som fortfarande inte kan se bilden i headern!

Gällande min nya header här på bloggen alltså. Jag har förstått att den nya bilden inte kan ses med explorer som webläsare. Jag är väl mycket av en novis på detta område och förstår bara att ändra enligt instruktion-, och prova mig fram-teknik. Det verkar funka för alla webläsare att lägga in headern i kodmallen, men den hamnar liksom fel i förhållande till ramen då. Nu har jag lagt in den (enligt instruktion) i stilmallen istället, funkade ju jättebra trodde jag, men som sagt inte med vilken webläsare som helst. Hur jag än trixar blir det fel. Förstår inte vad det beror på att de olika webläsarna tolkar samma info så pass olika, men ska se om jag kan lösa det hela på nåt annat sätt.

Det börjar märkas att de små kusinerna märker av varandra mer och mer. Riktigt roligt att iaktta dem i sitt undersökande av varandra och gemensamma funderande över omvärldens otaliga stora och mindre mysterier.

Lilla valpen är väääääldigt spännande! Så till den grad att de båda kan sitta stilla. Samtidigt. ett helt litet tag. :-D


Men att titta in i kameran samtidigt, det är inte alls lika intressant. Idag kom vi ju ändå ganska nära i alla fall...
(Jag kan iaf gotta mig åt att ha fångat Elmas tåvink :-D))


Elma ör mycket road av faster, och vice versa också som det ser ut.....


Å som bonus: Två fundersamma gotroll!